spawderdam

tomheten drar genom mig som en bitande vind i december
jag vet knappt var jag har dig,
än mindre vad som händer

mina andetag tycks tyngre
för varje steg jag tar
lyster osäkerheten igenom
eller står min fasad kvar?

jag försöker andas långsamt, som för att
blida krampen
men när allting känns oändligt ensamt
orkar jag inte ta upp den kampen





är tomheten det enda jag har
eller har jag dig
kvar?