It all seems so untrue

ensamheten äter upp mig inifrån
varje natt
mörkret kommer in i själen och förstorar tomheten
varje natt

ångesten gräver
med långa vassa klor
i bröstet

och
jag kan inte fly
jag kan inte fly ifrån mig själv

när allting verkar ha varit på låtsas
och det är lögnen som jag lever i

hur kan jag veta
om detta är på riktigt?
är jag på riktigt?

Om jag hade lite hjärta att dela med mig

mitt hjärta hoppade upp i halsgropen
när jag insåg att det verkligen var du

jag blev så glad,
du gjorde verkligen min dag

vi pratade lite om vad som hänt under
alla år
jag hoppas att vi många fler får

jag har mycket att att säga
och mycket hjärta att dela med mig
<3


Vi har delats i mitten

är det bra eller dåligt?
mestadels bra tror jag

du har lämnat tomhet efter dig,
men du gav mig så mycker mer kärlek

jag är nog inte den bästa på att visa det,
men jag älskade dig
riktigt mycket

och jag är glad att det var du
och ingen annan

vi har delats i mitten
och det är bra

Dom tomma stegen

tomheten drar genom mig som en bitande vind i december
jag vet knappt var jag har dig,
än mindre vad som händer

mina andetag tycks tyngre
för varje steg jag tar
lyster osäkerheten igenom
eller står min fasad kvar?

jag försöker andas långsamt, som för att
blida krampen
men när allting känns oändligt ensamt
orkar jag inte ta upp den kampen





är tomheten det enda jag har
eller har jag dig
kvar?

Vad jag bryr mig om

om du behöver
skulle jag ge dig luften
rakt från mina lungor

för vad jag bryr mig om
är att höra dig andas


Fram och tillbaka och fram igen

jag känner mig som lite av en gummiboll
studsar fram och tillbaka mellan dina beslut
dina känslor
dina tankar

mina då?
dom ska bara studsa

jag hoppas, för min skull
för din skull
för vår skull
att du har slutat studsa nu

för om det inte slutar så spyr jag,
över hela dig

och sen finns inget fram och tillbaka
och fram igen

Det blåser osunda vindar

kylan sliter tag i mig
river och drar
borrar in sig i märg och ben
det finns knappt någon värme kvar

in i psyket och sätter sina klor
planterar ångest i mina ådror
jag känner hur det gror

förvandlar mina känslor till is,
jag blir sval, som av en vinterbris
hösten är här,
det är mitt bevis

Och så blinkar det till

jag ska vara glad,
allt är bra nu

varför kan jag inte vara glad?!
vad begär jag av livet egentligen

det är bra nu,
det ska vara bra
det måste vara bra

men så blinkar det till
stänk av tvivel,
då och då kommer det
sen sköljer det över mig, som en jättelik våg

är det försent att lära sig simma,
när man håller på att drunkna?


Beskyddaren

fan fan fan
varför blir det så

det gör ont
vardå?
inuti
varför?

det vet ingen
allra minst jag

tårarna slutar inte rinna
min hud blir våt,
allt smakar av salt

allt jag vill är att försvinna

"och det tar hundratals år
att dölja felen
jag är ljusår ifrån
vanställd och skelögd
"

jag älskar dig beskyddaren
men du kan inte skydda mig
från ångest

Snapphaneklanen

jag tror jag mår bra
förutom den huvudvärk som höll på att ta dö på mig inatt
men förutom det,
så mår jag bra

liver rullar åt rätt håll verkar det som
för en gång skull
känns allt, rätt

nu får inte min illusion sprängas
ta i trä

"skånska huen vilar aldrig på hanen
vik hädan för snapphaneklanen
"

Utan krav på motprestation

"jag vet att du gav mig all din kärlek
utan krav på en motprestation
"

jag önskar att jag kunde ge dig
allt du förtjänar

jag önskar jag kunde vara allt det där
som du behöver

jag önskar att jag skulle bli
lite mindre sådär jobbig

jag önskar att jag förtjänade kärlek
jag önskar att jag kunde acceptera kärlek
vad är det för fel på mig?

jag vill bara älska

"åh som jag önskar jag var värd dig
att jag kunde ge dig nånting lika stort
"

Fröken svår

det är svårt,
så svårt

för svårt

vägen vrider och vänder,
rummen byter form

golv blir tak
och min stabilitet faller bort

jag bor här,
mitt i röran
av mina känslors kaos

men vafan, vad är svårt?

jag får vad jag vill,
men det räcker inte till
för jag,
är fröken svår

Putting holes in happiness

jag börjar bli trött på mig själv
när jag väl börjar bli nöjd med mig själv
och mitt liv,
så förstör jag allting
som vanligt

eller förstör och förstör,
jag över analyserar
tänker, velar och känner
alldeles för mycket

det blir aldrig bra,
kommer aldrig att bli bra

Dancing in the ashes

det var längesen,
så hej

jag mår bra faktiskt
just nu mår jag bra

livet rullar på och imorgon börjar skolan,
och jag har insett en sak

du är inte kvar längre,
inte på samma sätt
och jag,
jag är fri

fri från dig, mig
oss

det är skönt,
jag kan gå vidare
det har gått ett år,
men det var värt det


för nu,
nu har jag ett eget liv


Are you ten years ago

nio år sedan
och redan då var du en främling

skulle jag träffa dig nu
skulle jag våga?

jag har min chans,
men du har haft din

om du vill något får du säga det själv
inte genom my

usch, jag vet inte
vet inte om jag skulle klara det

det enda som binder oss till varandra
är något som hände för 17 år sedan,
ett blodsband

du är inget,
bara en främling som kallas pappa

nio år
är nio år för mycket

RSS 2.0