spawderdam

ensamheten äter upp mig inifrån
varje natt
mörkret kommer in i själen och förstorar tomheten
varje natt

ångesten gräver
med långa vassa klor
i bröstet

och
jag kan inte fly
jag kan inte fly ifrån mig själv

när allting verkar ha varit på låtsas
och det är lögnen som jag lever i

hur kan jag veta
om detta är på riktigt?
är jag på riktigt?

mitt hjärta hoppade upp i halsgropen
när jag insåg att det verkligen var du

jag blev så glad,
du gjorde verkligen min dag

vi pratade lite om vad som hänt under
alla år
jag hoppas att vi många fler får

jag har mycket att att säga
och mycket hjärta att dela med mig
<3

är det bra eller dåligt?
mestadels bra tror jag

du har lämnat tomhet efter dig,
men du gav mig så mycker mer kärlek

jag är nog inte den bästa på att visa det,
men jag älskade dig
riktigt mycket

och jag är glad att det var du
och ingen annan

vi har delats i mitten
och det är bra

tomheten drar genom mig som en bitande vind i december
jag vet knappt var jag har dig,
än mindre vad som händer

mina andetag tycks tyngre
för varje steg jag tar
lyster osäkerheten igenom
eller står min fasad kvar?

jag försöker andas långsamt, som för att
blida krampen
men när allting känns oändligt ensamt
orkar jag inte ta upp den kampen





är tomheten det enda jag har
eller har jag dig
kvar?