spawderdam

jag existerar,
velar och känner
jag gör mina rutiner
men lever jag egentligen?

"och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig"

jag känner mig som en zombie,
fast inuti trängs massa känslor,
som blandas och blir en jätte stor explotion
av ångest och meninslöshet

"för jag skakar av alla denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt"

men min utsida visar inget av
min explosiva insida
och visst är det bäst så?



men du gör fortfarande ont i mig