Du slog min verklighet i bitar

jag ger snart upp,
jag får ju inte mobilen att funka
& jag som var så glad över att få min älskade mobil tillbaka..

men var tjänar det till?
att sura över det

"du liknar döden,
drömmens syster"


jag har tänkt,
på det här med det som var

jag har tänkt,
och undrat hur man kan vara så egoistisk?
det är det ingen som har svar på,
inte ens du

"vi blöder för er nu
det går över,
det går över,
det går aldrig över"


det som skulle vara vi mot världen,
var egentligen vi mot
varandra.
när ska du förstå?
det ska inte vara vi,
aldrig mer vi.
har du förstått?

jag har.

"vi behöver nånting nu
som bedövar,
nåt som gör att det går över "



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0