Swinglifeaway

Känns som om jag är helt domnad i skallen, det händer så mycket och jag hinner inte riktigt med. Det känns som om jag har gråtit en miljon tårar, men jag har knappt gråtit tio.
Jag darrar ut i fingerspetsarna, jag tror att jag fryser i själen. Vad finns det för bot mot det?

Idag har jag suttit på djursjukhuset hela eftermiddagen, ska antagligen dit imorgon igen.
Håller tummarna så hårt att det blöder i handflatorna, metaforiskt iallafall. Även om jag hade gjort det tror jag inte att jag hade känt något.
Jag upprepar ett mantra i huvet: det blir bra, allt blir bra. Utan orden hade jag kraverat för längesen.